Är det fel att bli irriterad för småsaker?
Lyckades hålla mig från att ringa honom ända tills kl 16,30 idag. De e ju alltid jag som ringer och jag vill att han nån enda gång ska hinna sakna mig. Visserligen har vi pratat om det o han har sagt att det är bättre om jag ringer eftersom han ändå bara glömmer det. Men ändå, skulle vara kul om han någon ringde och helt enkelt bara VILLE prata med mig.
I alla fall så svarade han med ett "ja ringer upp dig snart"
Sagt o gjort, han ringde redan efter en halvtimme. Samtalet varade i ca 2 minuter där han sa att han vart tvungen att sticka till kontoret o jobba lite. Jag sa att jag inte hade några direkta planer för kvällen och han skulle ringa när han var klar, troligtvis inom 2 timmar. Han lät alldeles för sjuk för att jobba men det var tydligen viktigt.
Han ringer upp 3,5 timmar senare o säger att han inte orkar mer utan ska gå hem, och ringer mig hemifrån om 10 min. Jag hann bara fråga om han ätit middag, vilket han inte hade.
Han ringer igen efter ca 30 minuter. Då sitter han o spelar poker hemma i soffan. Jag frågar hur det kom sig att han först börjar spela poker och SEN ringer mig.
"Men vadå, det spelar väl ingen roll" tycker han. Vi avslutar samtalet ganska snabbt o säger godnatt.
E ja bara löjlig som visst tycker att det spelar roll? han skulle ju ringa när han kom hem o väljer att först sätta sig framför datorn o spela poker en stund. O iom att min pojke hatar att prata i telefon (med mig i alla fall, med andra kan han lätt prata en halvtimme) och vi inte setts sen i tisdags morse så har vi knappt pratat alls denna veckan. Jag saknar honom. Jag behöver honom. Jag vill ha en person som frågar mig hur min dag har varit och säger att han saknat mig, om inte varje dag så i alla fall nån gång då och då... Men helst varje dag.
I alla fall så svarade han med ett "ja ringer upp dig snart"
Sagt o gjort, han ringde redan efter en halvtimme. Samtalet varade i ca 2 minuter där han sa att han vart tvungen att sticka till kontoret o jobba lite. Jag sa att jag inte hade några direkta planer för kvällen och han skulle ringa när han var klar, troligtvis inom 2 timmar. Han lät alldeles för sjuk för att jobba men det var tydligen viktigt.
Han ringer upp 3,5 timmar senare o säger att han inte orkar mer utan ska gå hem, och ringer mig hemifrån om 10 min. Jag hann bara fråga om han ätit middag, vilket han inte hade.
Han ringer igen efter ca 30 minuter. Då sitter han o spelar poker hemma i soffan. Jag frågar hur det kom sig att han först börjar spela poker och SEN ringer mig.
"Men vadå, det spelar väl ingen roll" tycker han. Vi avslutar samtalet ganska snabbt o säger godnatt.
E ja bara löjlig som visst tycker att det spelar roll? han skulle ju ringa när han kom hem o väljer att först sätta sig framför datorn o spela poker en stund. O iom att min pojke hatar att prata i telefon (med mig i alla fall, med andra kan han lätt prata en halvtimme) och vi inte setts sen i tisdags morse så har vi knappt pratat alls denna veckan. Jag saknar honom. Jag behöver honom. Jag vill ha en person som frågar mig hur min dag har varit och säger att han saknat mig, om inte varje dag så i alla fall nån gång då och då... Men helst varje dag.
Kommentarer
Trackback
