lci

Pojkvännen ringde precis. Nyvaken vid kl 18. Han var sjuk. Lät ganska ynklig. Varit förkyld i 2 dar men nu slog det till ordentligt. Och min första tanke är givetvis att gå dit. Att ge mig av hem till honom för att ta hand om honom på alla sätt o vis. Men jag kämpade emot impulsen. Tänker lite elakt att
"va hemma själv då. Hoppas du har riktigt riktigt tråkigt!"
För jag blir så besviken på honom hela tiden när han skiter i mig o inte hör av sig. Han kom hem vid 4 i morse och då hade jag smsat igen o bett honom höra av sig när han kom hem...  Vi bor inte tillsammans o han umgås med obehagliga människor och det är blixthalka ute o han kör som en galning och han VET att jag oroar mig när han e ute.

Så nu sitter jag hemma hos mig, en inte sååå lång promenad från honom och tänker att om jag går dit så får jag i alla fall vara med honom. Jag kan hjälpa till o se till att han äter något och bara ta hand om, så där som jag vill göra.

Vårt korta samtal slutade med att jag berättade för honom att det fanns mandariner i skafferiet hemma hos honom, och bad honom försöka äta upp dom så han får i sig lite c-vitamin i alla fall. Han blev positivt överraskad för han har aldrig nån koll på vad som finns i hans kök. Det är mina domäner .