lci

Jag tycker om att du tar min hand som om det vore helt sjalvklart nar vi promenerade till tunnelbanan. Och jag tyckte om att vakna upp och vara helt ingosad med dig, och sarskilt att du pussade o pussade o pussade po mig nar vi lag kvar i sangen lange lange lange.

Det var en bra forsta natt. Hoppas det kommer flera.

Vet du vad som är bra med London?
 Jag kan berätta-  men det är riktigt riktigt löjliga saker. Såna info som ingen guide-bok i världen skulle drömma om att bli död hittad med.
*   Svenska tjejjer är SNYGGA!!!!   - Hemma är ja en + -  kinda -girl men här är jag faktiskt en 9-poängare. Och jag gillar det. Vart jag än går blir jag uppvaktad och bjuden på drinkar. Det är inte helt fel! Om jag behöver mer hjälp så spelar jag lite extra blond. Jag är bra på det - har haft en del träning... Missförstå mig rätt, Jag är en hyffsat smart brud, men seriöst... every now and then... så är det så himlamycket lättare att bara spel dum!
*   Sen är det även så att svenska flickor har lite status här så ag sticker inte under stol med att jag är den "vackra svenska flicka" som så många medelmåttiga Londoneers drömmer om... Seriöst! Vad ska en förortstjej göra???? Jag vill ju verkligen börja om på nytt... Men jag måste ju ha ngt att komma med... Eller????

Ända sen jag började den här bloggen har jag tänkt att även om jag inte gett adressen till någnon så kanske jag gör det framöver. Detta har påverkat mitt sätt att skriva. Ok.- Nu skiter jag i det. Jag skriver enbart för mig. Förut sa jag det men nu menar jag det. Om du hittar hit - fine! Du hittar nog ingen ärligare blogg än denna. Inte en som skriver om poker, droger, ensamhet och längtan i ala fall. Det här är jag. hela jag. Och jag hoppas verkligen verkligen verkligen att min mamma inte hittar hit :)

Tror ja ska skriva mer här. Jag har en annan blogg som mina nära o kära följer men den här är det ingen som känner till. Den är till enbart för att skriva av mig i.
 
Det har gått ca 3 veckor sen jag skrev.  Mycket har hänt. Äh, orka!

Vi måste flytta i alla fall. R vill inte att ja o Gurkan bor kvar här. Mest för att han kom ner i vardagsrummet en dag o hittade mej hög som ett hus och med en okänd man här. haha, det gillade han inte Han e emot droger i alla former, och jag tror inte han gillar att ja släpar hem killar. Så nu måste vi vekligen hitta nånstans att bo asap. Håll tummarna!

Jag bor som sagt hos en polare här i stan och har gjort så (gratis) i 2 veckor medans jag letat jobb. Det suger verkligen att inte veta när man får nästa lön. Jag hatar att vara pank! Pengar är inte allt o blä blä bläääää men det är himla jobbigt att vara utan. Imorgon ska jag i alla fall äntligen börja jobba.


Dessutom så släpade jag med mig en kille hem i lördags vilket var ett bra steg i planen att glömma exet. Det var mindre bra med tanke på att vi definitvt väckte han jag bor hos... Hmmm... Han var sur i några dar - trodde nästan att han skulle kasta ut mig, men nu är vi ok igen.

Jag dumpade honom. Sa att jag inte kunde vara tillsammans med någon som bara hade tid att ses en gång i veckan. Önskade av hela mitt hjärta att han skulle be mig att ändra mig.. Men tyvärr så höll han med.. HAN HÖLL MED!!!!!!!!!!!!  Han sa att han förstår mig. Att jag förtjänar bättre. Eh.. Ja! Det gör jag verkligen. Men jag vill ju bara ha honom ju!

Fick lite panik på Sverige och staden vi båda bor i  så jag flydde till London. Så här är jag nu. Bor hos en polare. pank som ett troll. Vet inte vad jag ska göra med mitt liv men vill inte åka hem igen. Letar jobb här men det är lättare sagt än gjort. Ingen aning om vad som händer. Ingen aning om vart mitt liv är på väg.

Inatt drömde jag att min bästa vän hemma dog - och eftersom hon inte skrivit ngt testamente så ärvde hennes mamma (som hon inte gillar) alla hennes saker.

Skumt.

Håll tummarna för mig.. Jag tror jag behöver det.

Försvinn ur mitt liv. 6 av veckans dagar hatar jag dej för att du inte ifnns här. För att du inte bryr dig. För att du inte vill ses eller ens prata i telefon. Så en dag får du för dej att vara gullig o rar. Vi sover tillsammans. Har sex. Ligger o pratar länge. På morgonen säger vi att vi ska ses till kvällen. Men inte då. När ja ringer på väg hem från jobbet sitter du o spelar poker med grabbarna. Du ska ringa sen. Du säger gå hem, så kommer jag och hämtar dej sen. Det var 6 timmar sen nu. Och jag är så himla olycklig för du vill inte träffa mig. Och du har inte ens mage att ringa och säga att du inte vill det utan du bara skiter i det. För du skiter i mig. Alltid. Och jag hatar dig. 6 dagar i veckan hatar jag  dej. Och den 7:e dagen så älskar jag dej så jag håller på att spricka. Och det är den dagen jag lever för- hela veckan lång. Det är den enda dagen jag inte gråter mig till sömns. Så försvinn ur mitt liv istället för att hålla mig på halster så här. För jag orkar inte längre. Jag orkar verkligen inte längre.

Han sms:a vid 5-tiden i morse. Jag svarade inte så han fortsatte att skcka ett par sms till och ringa ett par gånger. Han skrev att han var jätteorolig.... Jag tänkte efter länge men kom fram till att ja inte skulle svara ändå.
Det tog en halvtimme till, senvar han här. Stod o bankade på dörren som en galning.
Shit va bra det känns att han faktiskt kom hit för att kolla om jag var hemma. Tycker om honom extra nu. Sen sov han tom här, med mig, i min lilla soffa som är alldeles för liten för en person.

Just nu är jag jättejätteglad för jag var så fruktansvärt sugen på läsk och har varit det enda sen jag kom hem; och eftersom ja inte kunde sova gick ja upp för att göra en nattmacka och där inne i kylskåpet, längst in, stod en kvarglömd flaska julmust.
Ja vadå, man måste ta tillvara på små glädjeämnen. Hoppas lyckan varar tillräckligt länge för att ja ska kunna somna på den....

Han ringde äntligen kl 22.59 ikväll när jag var på väg hem. Jag tryckte upptaget. Inte för att ja inte kunde prata utan för att ja inte ville prata. Ska se vad som händer nu. Kommer han vänta ett par dagar till innan han ringer igen? Har aldrig tryckt bort honom utan att ringa upp igen.

Ska det vara så här hela tiden? Han hör inte av sig. Beror det på att han e så upptagen som han säger eller är det så att han inte vill vara med mej men är för feg för att säga det? Jag fattar inte.  Jag tillbringar 6 av veckans 7 nätter ensam i snitt. Hur länge kan man kalla det ett förhållande?

I natt körde pojken in o hämtade  mig inne i stan efter att ja jobbat klart. Hade inte setts på så länge så det var riktigt trevligt. Han sa tom att han saknat mig. Vi åkte hem till honom o gick o lade oss o bara låg o kramades superlänge. Pratade om allt möjligt o bara kände massa kärlek..

Han sa att ja skulle väcka honom när ja skulle upp i morse eftersom jag hade tider o passa o inte han, så skulle han köra mig hem då, men han sov så djupt eftersom vi va vakna o prata så länge så ja viskfrågade bara om han ville gå upp eller fortsätta sova så ja lämnade honom i sängen.

Smsa honom vid 16-tiden idag o påminnde om en grej han skulle fixa men har inte hört ett ljud till svar, så nu sitter jag här o saknar honom igen o kan inte sova.

Lyckades hålla mig från att ringa honom ända tills kl 16,30 idag. De e ju alltid jag som ringer och jag vill att han nån enda gång ska hinna sakna mig. Visserligen har vi pratat om det o han har sagt att det är bättre om jag ringer eftersom han ändå bara glömmer det. Men ändå, skulle vara kul om han någon ringde och  helt enkelt bara VILLE prata med mig.
I alla fall så svarade han med ett "ja ringer upp dig snart"
Sagt o gjort, han ringde redan efter en halvtimme. Samtalet varade i ca 2 minuter där han sa att han vart tvungen att sticka till kontoret o jobba lite. Jag sa att jag inte hade några direkta planer för kvällen och han skulle ringa när han var klar, troligtvis inom 2 timmar. Han lät alldeles för sjuk för att jobba men det var tydligen viktigt.

Han ringer upp 3,5 timmar senare o säger att han inte orkar mer utan ska gå hem, och ringer mig hemifrån om 10 min. Jag hann bara fråga om han ätit middag, vilket han inte hade.

Han ringer igen efter ca 30 minuter. Då sitter han o spelar poker hemma i soffan. Jag frågar hur det kom sig att han först börjar spela poker och SEN ringer mig.
"Men vadå, det spelar väl ingen roll" tycker han. Vi avslutar samtalet ganska snabbt o säger godnatt.

E ja bara löjlig som visst tycker att det spelar roll? han skulle ju ringa när han kom hem o väljer att först sätta sig framför datorn o spela poker en stund. O iom att min pojke hatar att prata i telefon (med mig i alla fall, med andra kan han lätt prata en halvtimme) och vi inte setts sen i tisdags morse så har vi knappt pratat alls denna veckan. Jag saknar honom. Jag behöver honom.  Jag vill ha en person som frågar mig hur min dag har varit och säger att han saknat mig, om inte varje dag så i alla fall nån gång då och då... Men helst varje dag.