lci

Försvinn ur mitt liv. 6 av veckans dagar hatar jag dej för att du inte ifnns här. För att du inte bryr dig. För att du inte vill ses eller ens prata i telefon. Så en dag får du för dej att vara gullig o rar. Vi sover tillsammans. Har sex. Ligger o pratar länge. På morgonen säger vi att vi ska ses till kvällen. Men inte då. När ja ringer på väg hem från jobbet sitter du o spelar poker med grabbarna. Du ska ringa sen. Du säger gå hem, så kommer jag och hämtar dej sen. Det var 6 timmar sen nu. Och jag är så himla olycklig för du vill inte träffa mig. Och du har inte ens mage att ringa och säga att du inte vill det utan du bara skiter i det. För du skiter i mig. Alltid. Och jag hatar dig. 6 dagar i veckan hatar jag  dej. Och den 7:e dagen så älskar jag dej så jag håller på att spricka. Och det är den dagen jag lever för- hela veckan lång. Det är den enda dagen jag inte gråter mig till sömns. Så försvinn ur mitt liv istället för att hålla mig på halster så här. För jag orkar inte längre. Jag orkar verkligen inte längre.

Han sms:a vid 5-tiden i morse. Jag svarade inte så han fortsatte att skcka ett par sms till och ringa ett par gånger. Han skrev att han var jätteorolig.... Jag tänkte efter länge men kom fram till att ja inte skulle svara ändå.
Det tog en halvtimme till, senvar han här. Stod o bankade på dörren som en galning.
Shit va bra det känns att han faktiskt kom hit för att kolla om jag var hemma. Tycker om honom extra nu. Sen sov han tom här, med mig, i min lilla soffa som är alldeles för liten för en person.

Just nu är jag jättejätteglad för jag var så fruktansvärt sugen på läsk och har varit det enda sen jag kom hem; och eftersom ja inte kunde sova gick ja upp för att göra en nattmacka och där inne i kylskåpet, längst in, stod en kvarglömd flaska julmust.
Ja vadå, man måste ta tillvara på små glädjeämnen. Hoppas lyckan varar tillräckligt länge för att ja ska kunna somna på den....

Han ringde äntligen kl 22.59 ikväll när jag var på väg hem. Jag tryckte upptaget. Inte för att ja inte kunde prata utan för att ja inte ville prata. Ska se vad som händer nu. Kommer han vänta ett par dagar till innan han ringer igen? Har aldrig tryckt bort honom utan att ringa upp igen.

Ska det vara så här hela tiden? Han hör inte av sig. Beror det på att han e så upptagen som han säger eller är det så att han inte vill vara med mej men är för feg för att säga det? Jag fattar inte.  Jag tillbringar 6 av veckans 7 nätter ensam i snitt. Hur länge kan man kalla det ett förhållande?

I natt körde pojken in o hämtade  mig inne i stan efter att ja jobbat klart. Hade inte setts på så länge så det var riktigt trevligt. Han sa tom att han saknat mig. Vi åkte hem till honom o gick o lade oss o bara låg o kramades superlänge. Pratade om allt möjligt o bara kände massa kärlek..

Han sa att ja skulle väcka honom när ja skulle upp i morse eftersom jag hade tider o passa o inte han, så skulle han köra mig hem då, men han sov så djupt eftersom vi va vakna o prata så länge så ja viskfrågade bara om han ville gå upp eller fortsätta sova så ja lämnade honom i sängen.

Smsa honom vid 16-tiden idag o påminnde om en grej han skulle fixa men har inte hört ett ljud till svar, så nu sitter jag här o saknar honom igen o kan inte sova.

Lyckades hålla mig från att ringa honom ända tills kl 16,30 idag. De e ju alltid jag som ringer och jag vill att han nån enda gång ska hinna sakna mig. Visserligen har vi pratat om det o han har sagt att det är bättre om jag ringer eftersom han ändå bara glömmer det. Men ändå, skulle vara kul om han någon ringde och  helt enkelt bara VILLE prata med mig.
I alla fall så svarade han med ett "ja ringer upp dig snart"
Sagt o gjort, han ringde redan efter en halvtimme. Samtalet varade i ca 2 minuter där han sa att han vart tvungen att sticka till kontoret o jobba lite. Jag sa att jag inte hade några direkta planer för kvällen och han skulle ringa när han var klar, troligtvis inom 2 timmar. Han lät alldeles för sjuk för att jobba men det var tydligen viktigt.

Han ringer upp 3,5 timmar senare o säger att han inte orkar mer utan ska gå hem, och ringer mig hemifrån om 10 min. Jag hann bara fråga om han ätit middag, vilket han inte hade.

Han ringer igen efter ca 30 minuter. Då sitter han o spelar poker hemma i soffan. Jag frågar hur det kom sig att han först börjar spela poker och SEN ringer mig.
"Men vadå, det spelar väl ingen roll" tycker han. Vi avslutar samtalet ganska snabbt o säger godnatt.

E ja bara löjlig som visst tycker att det spelar roll? han skulle ju ringa när han kom hem o väljer att först sätta sig framför datorn o spela poker en stund. O iom att min pojke hatar att prata i telefon (med mig i alla fall, med andra kan han lätt prata en halvtimme) och vi inte setts sen i tisdags morse så har vi knappt pratat alls denna veckan. Jag saknar honom. Jag behöver honom.  Jag vill ha en person som frågar mig hur min dag har varit och säger att han saknat mig, om inte varje dag så i alla fall nån gång då och då... Men helst varje dag.

Jag måste erkänna att jag suttit och slökollat på tävlingen hela kvällen medans jag suttit framför datorn. Och det var en tjej som var så fantastiskt vacker att man lade märke till henne på en gång. Fantastiska drag, otroliga ögon, vackert leende med perfekta tänder, ett enormt hårsvall och en killerkropp.  Jag vet, skönhet är inte allt, och tävlingar inom skönhet är egentligen rätt löjligt, men shit va snygg hon var. Och så gick hon och vann.

Miss world 2008, Kseniya SUKHINOVA, och låt mig tillägga att bilden gör henne inte rättvisa!

Pojkvännen ringde precis. Nyvaken vid kl 18. Han var sjuk. Lät ganska ynklig. Varit förkyld i 2 dar men nu slog det till ordentligt. Och min första tanke är givetvis att gå dit. Att ge mig av hem till honom för att ta hand om honom på alla sätt o vis. Men jag kämpade emot impulsen. Tänker lite elakt att
"va hemma själv då. Hoppas du har riktigt riktigt tråkigt!"
För jag blir så besviken på honom hela tiden när han skiter i mig o inte hör av sig. Han kom hem vid 4 i morse och då hade jag smsat igen o bett honom höra av sig när han kom hem...  Vi bor inte tillsammans o han umgås med obehagliga människor och det är blixthalka ute o han kör som en galning och han VET att jag oroar mig när han e ute.

Så nu sitter jag hemma hos mig, en inte sååå lång promenad från honom och tänker att om jag går dit så får jag i alla fall vara med honom. Jag kan hjälpa till o se till att han äter något och bara ta hand om, så där som jag vill göra.

Vårt korta samtal slutade med att jag berättade för honom att det fanns mandariner i skafferiet hemma hos honom, och bad honom försöka äta upp dom så han får i sig lite c-vitamin i alla fall. Han blev positivt överraskad för han har aldrig nån koll på vad som finns i hans kök. Det är mina domäner .

Grät hela natten. Gick upp på ett möte i morse o sen hem igen. Läste alla inlägg på hennes fb-sida o grät ännu mer. Lyckades sova ett par timmar. Vaknade o grät lite till. Sen ryckte jag upp mig o gick på middag hos en väninna. Såg äntligen sex and the city filmen. Har inte velat se den ensam men alla hann före mig.
Nu kom ja precis hem. Tänker på dig igen lilla ängel. O surar över att min pojkvän inte hör av  sig. När jag berättade för honom vad som hänt igår sa han typ "jaha, vem var det" och när det visade sig att han inte kännde henne sa han inget mer om det. Han kunde väl ändå frågat hur jag mådde, eller sagt att han önskade att han kunnat va här o gett mig en kram.  Men men, vi pratade säkert i 2 hela minuter på em idag. Han skulle höra av sig ikväll och visst, han svarade på mitt sms 1 tim 15 min efter att jag skickat det med exakt orden vart han befann sig o inget mer, givetvis som svar på en fråga, för pojkar svarar inte på sms om man inte ställer en fråga. I alla fall inte alla dom idioter som jag känner. Särskilt inte den idioten jag är kär i.

Hur kunde du? Hur kunde du?
Inte hur kunde du hoppa, utan hur kunde du må så dåligt utan att någon av oss märkte det.
Så länge?
Du var så älskad.
En sån människa som ingen kunde tycka illa om.
Men din ork tog slut.
Jag vet hur det känns, men jag har aldrig varit så nära som du. Jag har aldrig försökt.  Men åh vad jag önskar att jag vetat om hur du kännde det, så att jag kunnat hjälpa dig. I alla fall försökt...
Vila i frid lilla ängel.

Jag gick ju till en annan salong än min vanliga i måndags. 350kr kostar det att göra en gele påfyllning. Så när jag har suttit där en bra stund märker jag att hon filar bort väldigt mycket av mitt material, så jag frågar varför.
"Ja men dina naglar behöver en förstärkning för det har börjat komma en massa småsprickor här under"
Jaha, säger jag, jag har inte märkt några sprickor alls... "Nä, men det syns inte förräns man börjar fila"
Så när allt är klart så tar hon 475kr istället eftersom hon på eget bevåg gjorde en förstärkning. Skamligt.
Nu, 2 daqar senare har 2 (!!!) naglar redan tappat en flisa var. Vad säger man om det liksom? Så jag ringde salongen o jag ska dit kl 16.30 så ska hon titta på det. Får se om hon erbjuder sig att fixa till det eller kräver nya oväntade kostnader igen...

Jag har superstädat idag. Gjort såna där otacksamma saker som inte syns. Gick igenom alla underklädeslådorna i garderoben o slängde allt som var gammalt. Städade i köksskåpen och tog fram o handdiskade en massa porslin och glas som inte blivit riktigt riktigt rent av diskmaskinen på sistone. Känner mig vansinnigt duktig men ingen kommer ju ens att märka det. Så trist. Syrran var här häromdagen o hjälpte mig att rensa i garderoben. Jag tror vi sorterade ut 4 sopsäckar med kläder, (säkert 8 par jeans)som nu ligger i en stor hög på hallgolvet o väntar på att jag ska ta med det till en klädinsamling. Det syns ju i alla fall att garderoben har mera plats men allt som ja städat idag... så trist att inte få beröm för det. Det suger att bo själv :)

Jag har precis sett klart "Föräldrafällan"  (The parent trap) med Lindsey Lohan. Det är typ en barnfilm men den gör mig så glad. Var säkert 7:e gången jag såg den, men jag vet inte hur många gånger jag läste boken ("Dubbel-Lotta" på svenska), när jag var liten. Den handlar om 2 tvillingar som separeras som bebisar och växer upp hos varsin förälder och sedan stöter ihop på ett sommarläger i elva-årsåldern. Jag har alltid haft en fascination för tvillingar, ända sen jag var väldigt liten.  Hmm, konstigt att jag inte gillade "skilda världar" den svenska såpan någor vidare egentligen, men jag brukar inte vara så förtjust i svenskproducerade billiga tv-serier.

Hittade dessa 3 par för 400kr totalt! Rea på rean är min favorit :)

Jag missade min nageltid för en vecka sen eftersom jag var bortrest så nu ser dom inte kloka ut, men jippie, en annan salong i närheten av där jag bor kunde göra en gelepåfyllning nu på direkten.

skickade nyss ett sms där det stod att han blir sen för att han spelar en pokerturnering på nätet som han ligger bra till i. Suck.
Är för övrigt hemma hos honom och "passar" hans ljuvliga ungar som ligger o sover. Kunde ju önskat att han kunde börjat spela den fördömda turren hemma framför sin egen dator...

Haha, det var den fånigaste början jag kunde komma på :)